söndag 10 mars 2013

Att dra ett litet strå till stacken - Värmeljus

Vem älskar inte värmeljus?! Hur skulle nordborna klara vintern utan värmeljusen? Själv är jag som en liten ekorre och har små gömmor med ljus strategiskt utplacerade i huset för att lätt kunna byta ut de som brunnit ut. De utbrunna sparas i en liten korg i sopskåpet och så småningom hamnar de i återvinningen för metall. Det jag ganska nyligen fick nys om är att man ska skilja vekesplattan från ljuskoppen innan de båda kastas i återvinningen. Gör man inte detta är risken tydligen väldigt stor att metallkoppen brinner upp vilket ju inte är själva grejjen.

Utbrunna små värmeljus tillhör nog de där småsakerna som inte känns riktigt lönt att återvinna. Men i Sverige gör vi av med hela 300 000 000 värmeljus per år (vem sa att svenskarna är oromantiska??). 300 miljoner värmeljus är riktigt, riktigt mycket metall.

Tillhör du de som kastar värmeljusen direkt i soporna så börja återvinna du också. Det är ett urenkelt sätt att öka sitt miljötänk och att så att säga dra ett litet strå till stacken.
Men glöm inte att pilla bort vekesplattan.

2 kommentarer:

  1. Sverige ligger så otroligt långt före USA när det gäller återvinning. Här i Mt Shasta-området är återvinngen rent bedrövlig faktiskt. Jag har nästan glömt bort hur det är att sortera soporna. Wow, fantastiskt så många värmeljus man använder Här i USA är det tyvärr så att nästan alla stearinljus har doft nuförtiden. Knepigt om man har allergi som jag har. Men det finns några få som fortfarande är doftlösa.
    Har lagt till en länk till din blogg från min - hoppas det går bra. Kram!

    SvaraRadera
  2. Japp vekesplattan bort, vi tänker på det. Svenskarna blir bättre för varje år, miljö-tänkandet utökas. Kollar man i andra länder
    då blir man mörk-rädd mitt på ljusa dagen.Men kanske något större måste hända för att de ska tänka klart !
    Doft-ljus kan väl vara trevligt, men i lagom doser.Men där är det samma sak ingen som med parfymer,vem tänker på allergikerna.
    Jag klarar mig, men en stark bedövande doft blir kvävande odör,och där illamående och huvudvärk kommer som en blixt.
    Jag skulle ej heller kunna bo i en storstad bland avgaser en längre tid. Tack och lov för skogens friskhet.
    Må väl/ Eva

    SvaraRadera

Roligt att du lämnar en kommentar. Tack!